Beijing dag 4

Idag var det dags för The Great Wall. Helt klart en av höjdpunkterna under resan. Man kan ta sig till muren på flera sätt, vi valde pendeltåg. Emil hade hittat ett blogginlägg där författaren förklarade ett ganska enkelt och billigt sätt att ta sig till och från muren. Vi skulle ta tåget från Beijings norra station och sen gå några 100 meter till entrén för Kinesiska muren. I blogginlägget stod att man skulle vara på stationen ungefär 20 minuter innan, vi var där 30 minuter innan. Vi var inte ensamma. I Kina står man inte på perrongen och väntar på tåget, man står innanför spärrar och väntar på att personalen ska öppna upp och låta oss gå ut på perrongen. Köa är inte en av kinesernas bästa sida, man står i hög och när personalen öppnar spärrarna så trycker man sig fram tills man kan börja springa. Vi sprang också. När vi kom in på tåget förstod vi varför alla sprang, man ville ha en sittplats. Vi lyckades få var sin sittplats vilket var skönt eftersom tågresan skulle ta 1 timme och 15 minuter. Vi räknade lite snabbt tåget hade 7 vagnar som tog mellan 60 till 74 sittande passagerare. I varje vagn var det även runt 20 personer som stod eller satt på golvet. Det blir en del tågpassagerare. Efter ungefär 45 minuter fick jag min första glimt av muren. Coolt! Det blev dock coolare. När vi kommit fram till Badaling gick vi ungefär en kilometer fram till entréområdet. Vi valde att ta oss upp med linbana.  

Vädret var varmt och himlen klarblå så vi kände att linbana var ett skönt alternativ. Vi har nog valt helt rätt tid att semestra här, inga köer till biljettluckan eller till linbanan. Bara att knata på. Väl uppe så blir det en riktig wow-känsla.  

 Muren är häftig. Helt galet att man byggt den till egentligen ingen nytta. Muren har funnits i olika former men som den ser ut idag så härstammar större delen av den från slutet av 1500-talet. Den består av flera olika vallar och murar som mer eller mindre hänger ihop. Den första muren började byggas år 722 f.Kr. När vi pratade om muren i klassrummet så var jag tvungen att döda myten om att man kan se muren från rymden, det vore som att man om man står i Göteborg kan se en tårta i Borås.  

Däremot ser man den när man står på den. Det är bland det coolaste jag sett. För Emil var det andra gången men för mig var det första gången. Den ringlar sig upp och ner för bergen och den består av trappsteg och slänter som man går på. Där vi var är det iordningställt med räcke och de lappar och lagar om den går sönder. Vi gick lite upp och lite ner innan vi vände och gick tillbaka och gick lite ner åt andra hållet.  

Solen lyste från en klar himmel och mina axlar och näsa blev rödare och rödare. När vi kände oss nöjda tog vi oss ner med linbana och gick tillbaka mot stationen. Vi hade ett hum om när tåget skulle gå men visste inte helt säkert. På stationen stod kineserna redan i högformation och när dörrarna till perrongen öppnades så sprang vi. Även på hemvägen lyckades vi få sittplatser. Trötta tog vi oss tillbaka in till stan och åt sushi till middag. Nu återstår 1,5 dag innan vi åker hem. I morgon ska vi besöka den förbjudna staden och ta oss in i staden inte stå utanför.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *