En dörr till det förflutna

  
Idag har vit besökt Tysklands riksdagshus. Vi hade en bra plan; gå upp till Berliner Dom och sen ta bussen till Brandenburg Tor. Det gick sådär. Nästan hela Unter den Linden var avstängd på grund av Israels president som var på besök och som hade lust att åka runt i stan. Istället för att åka buss fick vi gå och dessutomen omväg. Tur att vi bor så centralt att inget är långt bort. Efter 1,5 timme i Bundestag promenerade vi ner förbi Brandenburg Tor till minnesmärket för förintelsen. Det är inte ett märke utan en park av rätblock i olika storlekar. Mäktigt att se dock svårt att känna historiens vingslag när besökarna leker kurragömma. Efter lite historia så blev det mat och shopping. 

img_5040

Kaffepaus

 

Det är oerhört viktigt med kaffepaus för att hålla humöret och andan uppe. Jag fick hålla tillgodo med en kaffe medan maken kalasade på två kakor. En egenvald och en köpt till mig som visade sig innehålla nötter. Men tanken räknas. 

img_5040 

Lördagsnöje

 

Bilden symboliserar inte lördagsnöjet, mer än kanske slutet på det. Efter att ha ätit en god middag var vi och såg Galenskaparna på Lorensberg. En födelsedagspresent till mamma. En blandad show. Det är alltid roligare att ge upplevelser än saker, vi skapar nya minnen tillsammans vilket är mycket roligare att leva med än en ny pryl.

img_5040 

Beijing dag 4

Idag var det dags för The Great Wall. Helt klart en av höjdpunkterna under resan. Man kan ta sig till muren på flera sätt, vi valde pendeltåg. Emil hade hittat ett blogginlägg där författaren förklarade ett ganska enkelt och billigt sätt att ta sig till och från muren. Vi skulle ta tåget från Beijings norra station och sen gå några 100 meter till entrén för Kinesiska muren. I blogginlägget stod att man skulle vara på stationen ungefär 20 minuter innan, vi var där 30 minuter innan. Vi var inte ensamma. I Kina står man inte på perrongen och väntar på tåget, man står innanför spärrar och väntar på att personalen ska öppna upp och låta oss gå ut på perrongen. Köa är inte en av kinesernas bästa sida, man står i hög och när personalen öppnar spärrarna så trycker man sig fram tills man kan börja springa. Vi sprang också. När vi kom in på tåget förstod vi varför alla sprang, man ville ha en sittplats. Vi lyckades få var sin sittplats vilket var skönt eftersom tågresan skulle ta 1 timme och 15 minuter. Vi räknade lite snabbt tåget hade 7 vagnar som tog mellan 60 till 74 sittande passagerare. I varje vagn var det även runt 20 personer som stod eller satt på golvet. Det blir en del tågpassagerare. Efter ungefär 45 minuter fick jag min första glimt av muren. Coolt! Det blev dock coolare. När vi kommit fram till Badaling gick vi ungefär en kilometer fram till entréområdet. Vi valde att ta oss upp med linbana.  

Vädret var varmt och himlen klarblå så vi kände att linbana var ett skönt alternativ. Vi har nog valt helt rätt tid att semestra här, inga köer till biljettluckan eller till linbanan. Bara att knata på. Väl uppe så blir det en riktig wow-känsla.  

 Muren är häftig. Helt galet att man byggt den till egentligen ingen nytta. Muren har funnits i olika former men som den ser ut idag så härstammar större delen av den från slutet av 1500-talet. Den består av flera olika vallar och murar som mer eller mindre hänger ihop. Den första muren började byggas år 722 f.Kr. När vi pratade om muren i klassrummet så var jag tvungen att döda myten om att man kan se muren från rymden, det vore som att man om man står i Göteborg kan se en tårta i Borås.  

Däremot ser man den när man står på den. Det är bland det coolaste jag sett. För Emil var det andra gången men för mig var det första gången. Den ringlar sig upp och ner för bergen och den består av trappsteg och slänter som man går på. Där vi var är det iordningställt med räcke och de lappar och lagar om den går sönder. Vi gick lite upp och lite ner innan vi vände och gick tillbaka och gick lite ner åt andra hållet.  

Solen lyste från en klar himmel och mina axlar och näsa blev rödare och rödare. När vi kände oss nöjda tog vi oss ner med linbana och gick tillbaka mot stationen. Vi hade ett hum om när tåget skulle gå men visste inte helt säkert. På stationen stod kineserna redan i högformation och när dörrarna till perrongen öppnades så sprang vi. Även på hemvägen lyckades vi få sittplatser. Trötta tog vi oss tillbaka in till stan och åt sushi till middag. Nu återstår 1,5 dag innan vi åker hem. I morgon ska vi besöka den förbjudna staden och ta oss in i staden inte stå utanför.

Beijin dag 3

Det kan vara svårt att veta vilka kläder man ska ha när man vaknar i ett svalt rum, alla tre väderapparna visar olika väder och det vi har att relatera till är att se om marken ser ut att vara torr eller blöt. Det blev kjol och linne idag vilket var alldeles lagom, hade kunnat ha en kofta för när regnet kom sänktes temperaturen ordentligt (ner till 24 grader istället för 30).  

Idag tog vi oss till Sommarpalatset. Det är en kejserlig sommarstuga byggd ungefär år 1200. Stugan har allt man kan behöva som kejsare; en sjö med båtar, en 3 km2 stor park, tempel, paviljonger och en liten nätt operascen. Som hittat när man är född in i Qingdynastin och ska underhålla folk från runt om i landet. Att bjudas till Sommarpalatset var en ynnest.  

1998 sattes Sommarpalatset upp på UNESCO:s världsarvslista. Tilläggas kan att utav dessa 3 km2 så utgör sjön Kunming Lake en tredjedel, sjön är konstgjord och det tog 10 000 man och 14 år att färdigställa sjön. Utmed en del av sjön finns en promenadgång med tak, oerhört praktiskt när det regnar.  

Vi spenderade ungefär 2 timmar med att ta trapporna upp till högsta toppen och sen gångvägen ner på andra sidan. När det är fint väder har man tydligen en ganska bra utsikt uppe från toppen, men idag var en disig dag och man såg inte så långt.  

När vi kände oss färdiga letade vi oss ut och bort mot tunnelbanan, vi stannade till för lite bakad potatis och kaffe innan vi tog metron till Silk marker. Något som jag sett framför mig som en myllrande marknad med allt från falska Chanel-väskor till silkesjalar. Det var det inte. Istället möttes vi av en mycket ordnad varuhusliknande byggnad på fem våningar med försäljningsbås. I taket och på båsen satt skyltar med en text om att detta var ett ordnat ställe, varorna har prislappar dessa gäller pruta inte. Ja men visst… Det prutades absolut men det var över lag ett ganska tråkigt ställe. Vi shoppade inget alls. Istället tog vi oss tillbaka mot hotellet, hittade en Chopstick Shop (säg det snabbt fem gånger) och en tebutik. Nu ligger vi nedbäddade med klockan ställd på 08.00. I morgon väntar en av resans höjdpunkter nämligen Kinesiska muren.

Beijing dag 2

Oj vad vi sov gott! Vi vaknade strax innan städerskan ringde på dörren och frågade om hon kunde städa. Dags att kliva upp. Efter lite frukost och en dusch så gav vi oss ut i värmen. Vi gick gågatan ned och svängde sedan höger och kom efter en stund fram till Himmelska fridens torg. 

Framför Mao’s porträtt tog vi en selfie sedan följde vi massan in mot den Förbjudna staden. Där inne var massor med folk och alla stod i kö för att köpa biljett. Vi hittade en information där vi upptäckte att vi var tvungna att ha passen med oss för att få komma in. Passen hade vi lämnat i kassaskåpet på hotellrummet. Vi suckade och stönade lite innan vi omgrupperade. Under tiden blev vi glatt fotograferade av kineser, jag har börjat vinka till dom som fotograferar mig och dessa grabbar blev så glada att de bestämde sig för att det var ett tecken på att de kunde fotografera sig tillsammans med oss. Jaja som pingvinerna i Madagaskarfilmen säger ”just smile and wave boys just smile and wave”.  

 Vi beslutade oss för att gå tillbaka till hotellet, samla lite energi och AC-kyla samt bestämma nästa drag. Det draget blev att gå till närmsta galleria för att äta lunch. Efter lunchen drabbades jag av akut trötthet, jag försökte att bota det med lite shopping i en mycket trevlig affär medan Emil körde på dubbel espresso. Inget funkade så vi bestämde oss för vilodag. Jag köpte en ny skrivbok eftersom den jag köpte i Shanghai redan rasat sönder och på hotellet satte jag mig och skrev in det gamla i den nya, alltså sju dagars resedagbok. Det höll en stund innan jag somnade i sängen.  

Vi vaknade till för lite middag och bestämde oss för Pizzahut (inte stället på bilden!) inget kul val direkt men vi blev mätta. Nu är vi tillbaka på hotellet och ska strax släcka. I morgon åker vi till Sommarpalatset, med passen i väskan för säkerhetsskull. Den Förbjudna staden får ett nytt försök på tisdag eller onsdag, den är nämligen stängd på måndagar liksom många andra museum och sevärdheter i den här staden, det för att de ska få en dag i veckan som de kan restaurera och fixa grejer.

Beijing dag 1

Vi vaknade och klev upp redan klockan 06:30 för att komma i tid till tåget. Vi packade det sista, checkade ut och tog tunnelbanan till stationen, en resa på ungefär 30 minuter. Trots tidig lördag var vi långt ifrån ensamma på tunnelbanan. En storstad som Xi’an står inte stilla bara för att det är lördag.SJ borde åka till Kina för att kolla hur det funkar på stationen där. Ett under av effektivitet! In på stationen kommer bara de som har tågbiljett, i entrén får man passera igenom en säkerhetskontroll där id-kort och biljett kontrolleras samt väskor röntgas för att säkerställa att inga fyrverkerier följer med. Man kommer sedan in i en avgångshall som liknar en avgångshall på en flygplats; gater och sittplatser. Utmed sidorna fanns några affärer som sålde choklad och alkohol. En kvart innan avgång ropades något i högtalarna och folk började köa framför spärrarna. Biljetterna kontrollerades innan man fick kliva på perrongen. Nere på perrongen stod tågpersonal och visade vilken vagn man skulle sitta i om man var osäker och väl inne på tåget var det svalt och luftigt. Platserna var numrerade som på flygplan med radnummer och bokstav för sittplatsen. Alla rader var vända åt samma håll och istället för att vända tåget vid ändhållplatsen så vände man på alla säten! Sätena förresten gick att fälla ordentligt och benutrymmet var fantastiskt. 5 timmars tågresa mellan Xi’an och Beijing i 300 km/timmen gick hur smidigt som helst (som på räls…).

I Beijing möttes vi av 30 grader och smogg. En tunnelbanetur och en kortare promenad tog oss till hotellet som ligger mellan stadens största gågata och Den förbjudna staden. Ikväll har vi ätit sushi och i morgon ska vi besöka Den förbjudna staden. 

 

Xi’an dag 4

Idag var sista dagen i Xi’an, i morgon tar vi oss vidare med tåg till Peking. Ett av målen i Xi’an var Terracottaarmén och eftersom vi bara hade idag kvar så blev det dagens utflyktsmål. Vi tog tunnelbanan nästan hela vägen till stationen och därifrån buss 306 till Terracottaarmén, sista hållplatsen skulle vi av på. Bussresan tog en timme och kostade oss ca 10 kr. Kollektivtrafik är billig i Kina. I Shanghai laddade vi var sitt kontantkort med 50 RMB (70 kr) och åkte runt i fyra dagar och fick dessutom tillbaka det som var kvar på kortet när vi lämnade. Här har vi hållt oss till kontantbiljetter, 5 kr per resa och person. Helt ok. Men men bussresan skumpade igenom halva Xi’an och vi blev avsläppta på ändhållplatsen. Det var en stor yta med många försäljare av vatten och frukt. En guide berättade något på kinesiska och vi och en engelskman stod som tre frågetecken innan en man på bruten engelska sa ”that way” och pekade mot en liten passage i staketet. Vi trampade iväg och väl på andra sidan staketet lokaliserade vi några skyltar med texten ”ticket office”. När biljetten var köpt så kryssade vi fram bland en hel hord av folk som erbjöd sig guida inne på området, vi tackade nej typ fyra gånger innan vi helt sonika slutade svara. Innanför spärrarna var det en promenad på fem minuter fram till de stora hallarna där figurerna skyddas mot väder och vind. Jag hade läst hangarer någonstans och trodde väl att det var så det skulle se ut men istället var det ordentligt byggda hus (stora som hangarer) som man fick kliva in i. Vi fick syn på ett informationscenter och gick dit, när vi frågade efter informationen svarade en kvinna ”You talk to me information don’t know English”. Ok… Vi var ute efter en ljudguide men sådana fanns bara på kinesiska så det kändes lite lönlöst. Istället tog vi en glass innan vi började i hall nummer 3. Emil hade hört att vi skulle börja med den minsta så det blir större wow-faktor när vi kommer till den största som på kartan är hall 1. Så vi tog allt i fel ordning. Hall 3 var inte så imponerande, inte så många figurer och inte så stort. Alltså det är ju sjukt imponerande med själva figurerna men wow-faktorn saknades. I hall 2 var det inte så många figurer urgrävda men det var coolt att se hur de gräver. Där fanns också figurer i montrar på vår nivå, allt annat ses uppifrån.  

Hall 1 är den största och också den första som hittades. Det var några bönder som 1974 skulle gräva en brunn när de fann några ovanliga lerskärvor med mönster. När arkeologer började gräva så hittade man fler skärvor som man började pussla ihop och resultatet är runt 7000 lersoldater och hästar. Man tror att denna armé har byggts och placerats som beskyddare åt kejsaren Qing Shi Huang som ligger begravd i en stor grav 1,5 km från platsen för Terracottaarmén. Man skulle kunna undra om anställningsprovet för dessa arkeologer var att på snabbast möjliga tid klara ett 1000-bitars pussel…  

  

I morgon väntar nya äventyr. Då tar vi tåget från Xi’an till Peking.

Xi’an dag 3

Det blev ingen dusch igår, strömmen gick igång först vid midnatt och då kunde vi få igång AC:n. Idag klev Emil upp tidigt för att åka iväg på en guidad mattur, han hade fått order om att komma hungrig. Själv valde jag sovmorgon så jag kröp ihop och somnade om. Klockan var 11.00 när jag klev upp och tog en dusch. Läste lite och gick sen ner för att fixa frukost. Satt i entrén och åt när Emil kom tillbaka både mätt och nöjd och glad (jag är en älg!!). Han var ganska varm också eftersom vädret ändrats från regn till sol och 30 grader varmt. Vi gick upp på rummet och packade kamerorna.  Inte långt från där vi bor finns ett Lama tempel med praktiserande munkar. Det är det enda klostret för buddistiska munkar i provinsen. Det byggdes 1705 men har förstörts och byggdes upp igen 1952. Klostret var en viloplats för den store Lama när han skulle ta sig från Tibet till Peking för att möta kungen. Klostret var lugnt och rogivande till skillnad från resten av Xi’an. På bilden fladdrar tygstycken med böner, i Buddisternas lära står att de ska be flera gånger om dagen, så många att de inte hinner. De har då varit smarta och sagt att böner nedskrivna på tyg som fladdrar i vinden räknas som en läst bön.

På väg från templet till tunnelbanan så gick vi förbi två kvinnor och en liten liten hund. Den ena kvinnan blev jätteglad och började fotografera oss. Vi stannade till och tittade på hunden då ville hon gärna bli fotograferad med mig. Intressant upplevelse att bli fotograferad, hon är inte den enda folk fotograferar oss och är mer eller mindre diskreta med det. 

Idag har det varit ruskigt varmt så vi tog tunnelbanan till Bell Tower och satte oss på Starbucks ett tag. Kallt kaffe och sval inomhusmiljö med Wi-Fi. Efter kaffet gick vi in på gallerian och köpte några t-shirts som faktiskt var lagom. Jag köpte en t-shirt där det står Capitane Haddock. Därefter tog vi oss sakta men säkert ner mot stadsmuren. Där köpte jag en solfjäder innan vi köpte biljetter och klev upp på muren.  Väldigt skönt att ha och fläkta sig med i den trycka de värmen.

Stadsmuren byggdes under 1300-talet som en försvarsmur, den är en av få stadsmurar i Kina som fortfarande står kvar och som till stor del är typ original. Muren är 13,7 km lång, 12 meter hög, 12-14 meter bred i toppen och 15-18 meter bred i basen. På muren kan man cykla eller promenera.  

De har en liten polisstation på muren vid södra entrén med små söta polisbilar och en liten brandbil som alla såg ut som förvuxna playmobile-bilar. Vi bor innanför muren i närheten av Västra ingången och vi hade tänkt att gå dit, men solen reflekterades i stenen på muren så värmen blev outhärdlig. Vi gick därför lite fram och tillbaka och gick sedan ner och satte oss på en bar för att dricka kall Cola och smaklöst kinesiskt öl.

Nu är vi tillbaka på vandrarhemmet och ska försöka sova. I morgon är sista heldagen i Xi’an och vi ska besöka Terracottaarmén. 

Xi’an dag 2

Vi sov länge idag, klev upp först vid 10.00. Det är hårda sängar och hårda kuddar, bäddmadrasser har jag inte sett hittills. Det tär tur vi rör på oss mycket under dagarna annars hade kropparna stelnat totalt.  

 Regnet hängde i luften när vi lämnade vandrarhemmet. Vi hade läst om ett Starbucks vid Bell Tower vilket är i centrala Xi’an. Vi bökade gå. Man ser mycket av en plats när man går och det kan vara trevligt. Stan har två tunnelbanelinjer men de håller på att bygga 5 -6 till, nedgångarna är dock svåra att hitta men vi tänkte att vi kanske passerade någon på vägen.  

På vägen till Bell Tower passerade vi de muslimska kvarteren och Drum Tower. Drum Tower byggdes 1380, den stora trumman i byggnaden slogs på när solen gick ner och markerade dagens slut. Bredvid Drum Tower låg tidigare Bell Tower vars klocka slog vid soluppgången för att markera dagens början. De byggdes samtidigt men Bell Tower flyttades på 1500-talet, den stod nämligen i stadens mittpunkt och när staden växte så ändrades mittpunkten och därför flyttades tornet.

Idag är ungefär 9 miljoner människor skrivna i Xi’an men det bor fler människor som inte är skrivna här. Stan var en annan känsla än Shanghai. Vi ser inte så många västerländska turister. Det talas sämre engelska här men alla är trevliga och försöker göra sig förstådda. Det är inte en stressad känsla i stan utan folk flanerar. Priserna i galleriorna är som hemma men det gör inte så mycket, kläderna är för små ändå och vi är inte ute efter så mycket shopping. Maten är billigare än i Shanghai, igår åt vi middag för 50 kr och idag åt vi lunch för 40 kr. Då inkluderar det en flaska vatten och en flaska Cola. Jämför det med fikat på Starbucks; 80 kr för en bryggkaffe, en islatte, en muffins och två klubbor. 

 Nu ligger vi i sängen på vandrarhemmet och hoppas på lite ström så vi kan få igång AC:n och även ta en varm dusch.

Xi’an dag 1

Tidig morgon i Shanghai för att packa ihop det sista, äta frukost (vi har tagit med oss havregryn så gröt är den stående frukosten för mig iaf), checka ut och ta oss till flygplatsen. Stora väskor på tunnelbanan, det är bara att knö. På flygplatsen checkade vi in, tog oss igenom säkerhetskontrollen och letade upp lite kaffe innan vi gick ull gaten. Vi hade fått platser på rad 48 J och K. Flyger dom en sån stor kärra till Xi’an? Nej inte alls men dom började radnumreringen på 31. Helt logiskt någonstans.     På flygplatsen i Xi’an är de inte jättebra på engelska men man klarar sig ganska bra med gester och få ord. Vi fick tag på biljett till flygbussen och kom iväg in till centrum. När vi pratat med vandrarhemmet dagen innan så sa de att vi kunde ta en taxi från stationen. Men bussen släppte inte av oss vi någon station och ingen taxi ville plocka upp oss. Det blev till att promenera 3 km, vilket är väldigt långt när man bär en tung väska på ryggen. Men vi kom fram och vi landade i sängen innan det var dags att leta upp lite middag. 50 kr stannande notan på vilket är helt ok för två personer.  

 Trötta som vi var så blev det tidig säng för att vakna pigga inför morgondagen.