Platt fall

 Idag har vi varit i Åkulla och firat syster som fyller år imorgon. Vi tittade på Varbergs livräddningssällskap som försökte träna livräddning ur vak. Deras största problem var att hamna i vaken. Femton centimeter is på lilla sjön tog ett tag att ta sig igenom. Vi grillade korv och drack kaffe under tiden de höll på med sitt. Haddock var helt slut när vi kom hem.

img_5040

Le

 

 Le för kameran är svårt. Jag blir alltid så stel och tillgjord. Äkta skratt där ögonen är med är det bästa. Men hur fotar man det? Eller hur blir man fotad så? Jag skulle så gärna vilja bli bra på porträttfoto men vågar inte regissera den framför kameran. Ja jag vet, tränar man så lär man sig. Men kanske vill jag inte tillräckligt. 
img_5040

Telefon 

  
Jag har inte tur med mina telefoner. Måndagsexemplar allihop. Eller så är det fel på handhavandet. Denna gången har jag i ett par månader haft problem med att telefonen startar om sig själv nästan varje gång jag gör en skärmdump. Märkligt. Man kan ju undra varför jag inte löst problemet genom att lämna in den. Lathet stavas det.

img_5040

Enkelhet

  
Jag drömmer ibland om ett hem liknande de i inredningstidningar. Minimalistiska och alltid rena ytor. Men så ser jag mig omkring och inser att jag lever ett mer realistiskt liv med damm i hörnet och någonting som alltid är på gång. Och det är ok. Fast ibland önskar jag oss lite mer umpf, för visst är det roligare att göra annat än att städa. 

img_5040

Fönster

  
Ingen vy är den andre lik även om du ser den två gånger. Erfarenheterna du har sen tidigare gör att du ser vyn med nya ögon. Ibland önskar jag att jag kunde stanna tiden och njuta länge. Kanske är det snarare så att jag behöver lära mig att njuta av alla vyer, även de som jag ser varje dag. 

img_5040

Spela

  
Jag är en riktigt dålig förlorare. När vi spelar frågesportsspel så förlorar jag nästan jämt men ändå så fortsätter jag utmana maken. Jag gillar brädspel eller spel på riktigt. Maken är ruskigt allmänbildad och minns nästan allt han läser. Jag sparar plats i hjärnan åt andra saker. Men jag gillar att spela mot honom och ibland så vinner jag. Som ikväll, då vann jag i MIG.

img_5040

Kväll

 

Ett radhuskvarter någonstans i Sverige. Husen är gula och ligger nära varandra. När kvällen kommer tänds lamporna i fönstren och skenet lyser upp ut mot gången. Det finns grannar man pratar med och andra man bara hejar på. Som vilket annat bostadsområde som helst. 
img_5040

Morgon

  
Vi har alla våra morgonrutiner. Maken kliver upp och åker hemifrån samtidigt som min klocka ringer. Haddock ligger gärna kvar länge. Om jag lyfter ner honom smiter han gärna upp och lägger sig igen. Jag masar mig upp under protest och gör iordning frukost som jag äter på jobbet. Haddock äter gärna sin frukost på udda ställen, som i trappan.

img_5040

Mönster

 

Ibland bryts mönstret av något oförutsett. Det kan vara bra eller mindre bra. Men det är där, vägguppet. Stanna då upp och fundera på två saker: hur mycket energi är det värt att lägga på mönsterbrytningen och vad kommer det betyda om ett år…

img_5040

I händerna 

  
För ungefär 16 år sen så var jag enormt skoltrött och inte alls sugen på att fortsätta skolan. Men så hamnade jag på ett gymnasium i Vänersborg och fick läsa teckenspråk. Det enda jag kunde när jag började var att bokstavera mitt namn (som ovan). Efter tre år så kunde jag så mycket mer och jag hade fått lära mig ett av de vackraste språken jag känner till. Ett språk med så mycket känsla och kärlek. Teckenspråk. Alla borde kunna säga åtminstone sitt namn så här kommer en länk till handalfabetet

  

Vitt

img_5268.jpeg

Världen runt oss lyser vit. Någon sorts snö-frost-svensk-vinter omger oss. Det funkar. Jag är kluven. Jag gillar inte vinter men det är ok med snö. Svårt. Värst är att vara lite sen på morgonen och inse att rutorna på bilen måste skrapas. Men det är ok. När det blir vår och varmt kommer jag ha glömt mina vinterbekymmer.

img_5040.jpeg

Faceless

160117_0096.jpeg

Ibland när jag ser mig själv i spegeln så tänker jag ”Åh vilken snygging”. Men oftast undviker jag att möta blicken. Jag har svårt att se mig som vacker. Jag fastnar i normen för vacker; smal och vältränad. Jag vet att jag behöver träna på att se mig som vacker. Att jag behöver träna på att se mig som betydelsefull. Jag har en familj som älskar mig men ändå ser jag mig inte alltid som värd att älskas. Jag tränar på att ta komplimanger, att känna dess mening.

img_5040.jpeg