Ingenting

 Idag har varit en sån där dag då vi inte gjort något vettigt alls. Bara jobbat på att bli friska. Bästa grannen kom och hämtade Haddock för lite hundlek i rastgården. En trött fis kom hem och la sig i soffan. I natt tänkte jag försöka sova, har inte lyckats så bra de senaste tre nätterna och det blir man inte friskare av. Haddock, han är riktigt bra på att ta det lugnt. Han bara rullar ihop sig och somnar. Han får lära mig hur man gör.

img_5040

Som ett barn på julafton

 Glad som ett barn på julafton var Haddock i morse när jag öppnade altandörren. Ut i snön som yrde. Eller, snö det var mer kylförpackat regn som föll. Däckade (mest Emil) av influensa så släpade vi oss runt ett varv på promenad. Blöta som tre dränkta katter kom vi tillbaka och rullade ihop oss i soffan. Nu är allt det vita borta och regnet faller utanför. På måndag börjar jobbet igen. Bra med rutiner. 

img_5040

Frukostsällskap

 
Influensan har Emil i sitt grepp. Jag vägrar inse att jag också är sjuk. Han är värre däran. Berlin var fint men det var skönt att komma hem. Vi åkte direkt till svärföräldrarna och möttes av en riktigt glad och nöjd Haddock. Han har haft det underbart denna veckan, som alltid när han får vara med svärfar och springa runt i skogen och skälla på folk som kommer ivägen. Vid frukostbordet i morse satt vi och kikade på fåglarna vid fågelbordet. Hemma har vi inte mycket annat än pilfinkar och gråsparvar men på landet finns en och annan talgoxe, blåmes och nötväcka. Nu ligger vi nedbäddade i soffan och kurerar oss med ostbågar och Cola. 

img_5040

En dörr till det som varit

  
Berlin är en stad med en historia. När man vandrar omkring så ser man ofta olikheterna som stan bär på. Spår från en svår tid. Spår från en tid några vill glömma men andra vill komma ihåg. Det är en stad med mycket att se och uppleva och vi har inte hunnit med en bråkdel. Vi har bara gläntat på dörren.

img_5040

En dörr till det förflutna

  
Idag har vit besökt Tysklands riksdagshus. Vi hade en bra plan; gå upp till Berliner Dom och sen ta bussen till Brandenburg Tor. Det gick sådär. Nästan hela Unter den Linden var avstängd på grund av Israels president som var på besök och som hade lust att åka runt i stan. Istället för att åka buss fick vi gå och dessutomen omväg. Tur att vi bor så centralt att inget är långt bort. Efter 1,5 timme i Bundestag promenerade vi ner förbi Brandenburg Tor till minnesmärket för förintelsen. Det är inte ett märke utan en park av rätblock i olika storlekar. Mäktigt att se dock svårt att känna historiens vingslag när besökarna leker kurragömma. Efter lite historia så blev det mat och shopping. 

img_5040

Kaffepaus

 

Det är oerhört viktigt med kaffepaus för att hålla humöret och andan uppe. Jag fick hålla tillgodo med en kaffe medan maken kalasade på två kakor. En egenvald och en köpt till mig som visade sig innehålla nötter. Men tanken räknas. 

img_5040 

Stockholm

I helgen som var åkte jag och mamma upp till Stockholm med målet att gå på teater. Vi skulle se Johan Rheborg gestalta Ove i ”En man som heter Ove”. En bok skriven av Fredrik Backman som tar upp livet och hur det kan se ut när man är helt lämnad ensam och egentligen bara vill dö men verkligheten knackar på dörren hela tiden i form av en vit skoda som kör i bostadsområdet där det egentligen är körförbud. Vi gick på teatern och den var helt fantastiskt underbar. 90 minuter har nog aldrig gått så snabbt som i lördags kväll. Se den! På lördagen promenerade vi runt i centrala stan och på söndagen åkte vi busstur och blev lite klokare på staden. Sedan satt vi på Kaffekoppen och drack varmt kaffe medan regnet strilade nedför rutan. Vacker stad även i regn. Om någon vecka är det dags igen för ett besök i huvudstaden. Får hoppas på fler regnvåta gränder och kanske lite mer moln med solen som skiner igenom.

150330_0021

 

2015-03-29 10.49.28-1

 

2015-03-29 12.42.13

 

2015-03-29 13.01.30-1

 

Min nya kärlek


Parse error: syntax error, unexpected '[' in /home/tanthan/public_html/wp-content/plugins/photo-gallery/frontend/views/view.php on line 769