Första rullen – Holga 120CFN

Förra söndagen åkte vi ner till Falkenberg. Fördelen med Falkenberg är – förutom pappa, bror och syster – en lång strand som man kan springa runt på (tycker Haddock) och som man kan hitta trevliga saker att fotografera (tycker jag). Just denna dag hade jag två Holga i väskan, en med 120-film och en med 35-film. Igår framkallade jag 120-rullen här hemma. Första rullen jag framkallar själv sedan gymnasiet. Det var lite nervöst eftersom framkallningsvätskan var från sent 80-tal eller tidigt 90-tal och Holgan kan man inte alltid lita på att den håller tätt. Men bilder blev det! Fler användbara bilder än jag trodde. Dock behöver jag träna på det här med horisontlinje, den ska tydligen vara rak…

Kameror

Jag letar fortfarande efter mina filmrullar men vet inte var jag kan ha lagt dem. Antingen dyker de upp eller så har vi råkat slänga dem av misstag. Sånt som händer. Så medan jag väntar på nya rullar så tänkte jag presentera min samling av analoga kameror.

Den allra första kameran som jag fotograferade med var en Agfamatic, en sådan har jag inte än. Eller, jag har en fast den ligger på posten någonstans mellan England och hemma. Pappa hade en sådan, den var enkel att fotografera med. Den hade ingen blixt som kameror har nu utan den hade som en sockerbit man satte på ovansidan. Sockerbiten hade sedan fyra blixtar, den firade av en och roterade ett kvarts varv. Efter fyra bilder som behövde blixt så var sockerbiten slut och man fick använda en ny. Engångsblixtar typ.

Den första systemkameran jag fick var en Pentax MX med ett 40-80 mm objektiv, bländare 2,8-4. Det var pappas gamla systemkamera som jag fick ta över. Objektivet minns jag att jag fick i födelsedagspresent, det användes mycket. Det är fortfarande riktigt bra. Lite lurigt att ställa in skärpan med men trevligt objektiv. Kameran köpte pappa 1975, den följde med honom till Indien 1979. Efter denna Pentax så köpte jag en Pentax Z70 på en fotomässa i Jönköping runt 1999. Därefter övergav jag Pentax för en kort tid med Canon innan jag gick via en Canon Powershot (digital) till Pentax K100, min första digitala systemkamera.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Detta är en Minolta HI-MATIC F som kommer från morfar och mormor. Enligt Wikipedia kom kameran ut på marknaden 1972. Mamma och pappa köpte kameran till mormor när hon fyllde 60 år 1981. Den är helautomatisk, man ställer skärpan, kameran löser resten. Den har ett fast 33mm objektiv där man kan ställa ett ledtal för när man använder blixt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Den andra kameran från mormor och morfar är en Voigtländer VITO automatic I. Kameran byggdes i Tyskland under 60-talet och är en robust liten kamera. Den har ett fast 50mm-objektiv med bländarval från 2,8-22. Du kan även välja mellan tre slutartider 1/125, 1/60, 1/30 och B. Hur kameran kom till mormor och morfar vet jag inte men kan ta reda på, ska träffa morfar i veckan. Detta är en kamera som jag faktiskt inte testat ännu men jag borde göra det. Ska bara få tag på lite film först.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

I veckan blev jag även ägare till en Polaroid EE100 Land camera. Denna kamera är från slutet av 70-talet och ser helt ny ut. Tills man öppnar den och inser att batterierna har oxiderat. Operation rengöring kommer påbörjas under veckan. Efter att jag rengjort den ska film införskaffas och kameran ska provköras.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Holga är en kamera gjord i plast, de tillverkades från början i Kina (1982) som en kamera som alla skulle kunna ha råd med. 120-film var stort i Kina just då. Dock tog 35mm-film över marknaden snabbt då man importerade kameror från andra länder och Holgan var inte lika populär. Några år senare då kameran hade presenterats för utländska marknaden så började fotografer använda Holgan för mer konstnärlig fotografering. Eftersom kameran läcker ljus och skapar vinjettering så blev den populär igen. Jag äger två Holga; 120N och 120CFN. Den enda skillnaden mellan dessa är att 120CFN har en färgblixt (Colour Flash) med färgerna röd, gul, blå och vit. Båda kamerorna är gjorda för 120mm-film men i den svarta kameran sitter just nu en 35mm-film. Det finns färdiga bakstycken för att kunna sätta i sådan film men jag använder mig av skumgummi och gummiband för att använda 35mm-film. Det är lite trixigare och på baksidan sitter en tabell som talar om hur många hack jag ska dra filmen framåt. I den gula 120CFN sitter det en svart/vit rulle som är exponerad idag. Hoppas få tag på vätska så jag kan framkalla den i morgon.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Hogla hör till kategorin leksakskameror. Dit hör även min SuperSampler. Den har ingen avtryckarknapp utan ett snöre som man drar i. Kameran har 4 objektiv och den panorerar fyra bilder i två olika hastigheter, antingen 4 bilder på 2 sekunder eller 4 bilder på 0,2 sekunder. Det blir riktigt häftiga effekter. Detta är en kamera som jag har fått av en kille som äger en fotoaffär. Vi började snacka kameror och då sa han att han hade en liggande på lagret som ingen ville ha. Tackar!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Med så här många kameror så borde det bli i alla fall några bilder som går att visa. Det var bara det här med film…

IMG_8419.PNG

Analogt

När jag började fotografera för enades år sen (typ 25 år sen) så var det analogt som gällde. Ni vet kamera med filmrulle som man fick lämna in och titta på bilderna allt från 1-5 veckor efter att man tog dom. Jag gillade det. Speciellt när jag efter ett tag började framkalla själv. Att se bilderna växa fram i framkallningsbaden och att kunna styra känslan i bilden. När jag sedan köpte mig en digital systemkamera så lät jag det analoga ligga i garderoben. När jag bodde i England 2010 så plockade jag fram det igen och fann glädjen i den typen av bilder. Nu har jag utökat min samling med tre nya analoga kameror. Det gäller bara att hitta det där bra stället där jag lagt mina filmrullar…

IMG_8398.JPG

(null)

Nordens Ark

Idag fyller fina syster Elin år. Hon önskade att alla skulle åka till Nordens Ark. Vi passade dessutom på att fira mamma som fyllde år tidigare i januari. Extra kul var det eftersom halva skaran inte varit där. Det var lugnt i parken, få besökare och lugna djur.

Vi började med att dela ut paket till syster, hon fick ett enbensstativ, en termos och en plats på Oatmeals vårvandring i Åkulla. Därefter gick vi raskt till snöleoparderna för att se när de matades. Det visade sig vara dottern till vår vän Tom som berättade att dagens måltid var kanin och att snöleoparden lever i Asien, den kan hoppa 16 meter så man tjänar inget på att springa från en snöleopard.

Efter att snöleoparderna fått sin lunch så var vi också lite hungriga. Vi gick till Varghuset och fikade. Vi fick sällskap av en varg då och då, som tur var med ett glas mellan den och oss. Vackra djur som vi ska vara rädda om. Efter lunchen tittade vi på en järv som noga noga grävde ner sin mat. Vi knatade vidare tillbaka förbi snöleoparderna, passerade amurleoparderna, spanade in pilgrimsfalken som bjöd på en flygtur och berguven som surade högt uppe i ett hörn. Lodjuret vankade av och an liksom amurtigern Uri som Hjalmar döpte till Oskar av någon anledning. Målet var just tigern Oskar (aka Uri) som Hjalmar gärna ville ta en selfie med. Har du försökt ta en selfie med en vankande tiger? Det är svårt. Bildbevis finns.

Vi avslutade dagen på Bella Gästis i Hunnebostrand. Besök det stället om du råkar vara i närheten. God mat, trevlig personal och mysigt ställe. Bra slut på en härlig dag.

signatur2.0

Winter Wonderland

Två dagar i soffan kan få vem som helst att krevera. Idag var visserligen lilltrollet på dagis men jag bestämde mig för att luft är bra. Så jag öppnade altandörren och klev ut i vår 6×6 meter stora trädgård. Anledningen till detta är att 1) jag behövde luft, och 2) jag gräver där jag står. I höstas när vi var på Vårgårda naturfotofestival så lyssnade vi på några intressanta föreläsare där kontentan var att gräva där man står. Ihop med att jag idag läste följande inlägg på Moderskeppets blogg så passade det väldigt bra att öppna just altandörren och kliva ut i vår lilla lilla trädgård. På kameran idag hade jag monterat mitt leksaksobjektiv, Diana+ 38 mm super-wide. Det är ganska spännande. Man måste köra manuellt läge på kameran eftersom man inte kan ändra bländare. Linsen är av plast vilket betyder att det inte går att få skarpt (fast det vill man inte heller). Diana + 38 mm ger en drömkänsla till bilden. För att sammanfatta blogginlägget När övade du på ditt berättande senast? som jag läste på Moderskeppet så handlade det mer om att fotografera en berättelse snarare än att ta en bild och sen göra den till en berättelse. Anders Jensen som skrivit inlägget menar – och jag håller med – att nästa gång du går på en fotopromenad så leta inte efter den perfekta bilden, leta efter den berättelse du vill berätta. Vad man dock behöver ha i åtanke är att hur mycket jag än försöker berätta en berättelse med mina bilder så är det upp till betraktaren att ta in berättelsen.

Ge inte upp bara för att det känns svårare än att plåta blommor i vägkanten med olika bländare. Det är bara för att du övat så lite på berättardelen.
Andreas Jensen

150130_0034

150130_0022

 

150130_0020

signatur2.0

Snökul

Snön föll igår över Lindome. Ja över hela Göteborg. Det resulterade naturligtvis i inställda spårvagnar och försenade bussar och pendeltåg. Jag var visserligen ute en sväng med bilen men annars höll vi oss inne. Idag däremot har solen strålat från en klarblå himmel. Luften har varit krispigt kylig och barn och vuxna har åkt pulka nerför kyrkbacken hela dagen. Det är något magiskt med snö och människor. Man blir som barn på nytt, eller kanske plockar fram det barn som man faktiskt bär med sig alltid. Vi har städat, fikat med Jonas och Filip och – så klart – lekt i snön.

Haddock1_blogg Haddock2_blogg

Köttbulle!!

Allt som innebär köttbullar gör Haddock med glädje. Så även påhittet agility som matte kom på. ”Jodå, jag kan allt balansera på höga höjder om det innebär lite köttbulle” säger Haddock och springer för glatta livet. Sen att man kan fuska och springa runt hinder ibland går ju, fast då får man ingen köttbulle. Tur att köttbullar går att dela i små-små bitar, annars hade Haddock varit en köttbulle vid det här laget. Idag var vi med några dvärgschnauzervänner och provade agility i Hyssna på Hallåhund. En mycket trevlig inomhusbana. Fyra gånger till ska vi ses så det blir kul.

Haddock testar mindre

signatur2.0

Promenad i snö och regn

Jag är medlem i en grupp på Facebook som heter dvärgschnauzeraktiviteter i 031-området. Idag var det en planerad promenad i Partille, vid Kvastekulla kapell. Vädergudarna hjälpte inte till idag, det regnade och snöade lite om vartannat, inte hela tiden men ett tag. Det struntade hundarna i. Vi var kanske 10-15 hundar med på promenaden och minst en husse eller matte till varje hund. Haddock var yngst med sina 8,5 månader. Han har fått en kompis i gänget, Rut heter hon. Dom far fram och tillbaka och ska gärna ha samma pinne att bära på. Det resulterar i att de tjuvar pinnen eller näverbiten direkt ur munnen på varandra. Sötnosarna. Fram och tillbaka for dom på stigen vi gick på. Rundan var ca 3 km men jag tror nog att dessa två och de andra har sprungit det dubbla, minst!

 

Haddock och Rut

Först hittade dom en barkbit som dom skulle ha båda två, sen hittade dom en pinna och Simon ville gärna vara med på ett hörn.

botten

Det är ett oerhört trevligt gäng och vi har kul ihop. I morgon ska jag följa med några av dom jag träffat genom gruppen för att prova på agility. Haddock är med på det mesta som betyder godis (allra helst om det är korv eller köttbullar), det kan nog gå lite hur som helst det här. Det bästa med både gruppen och Haddock är att jag kommer ut mer. Det är ju liksom tvunget. Frisk luft och naturen är så skönt. Rensa huvudet och bara vara. Njuta.

signatur2.0

Lek och oskärpa

Det går nog inte att få skarpa bilder på en Haddock som leker och har så otroligt kul att man inte hinner stå stilla. Vi har en hundrastgård precis där vi bor. Praktiskt tycker jag eftersom vi bor i radhus och trädgården är av begränsad storlek. Praktiskt också för att man kan träna på en större yta med staket och grind. I går var jag på My Dog som är en stor hundutställning med tillhörande shoppingyta. Jag köpte en boll med snöre. Inte så stor så den får plats i Haddocks mun och praktiskt med snöre så man kan dingla den framför honom för att avleda uppmärksamheten. Vi hade kul med bollen idag.

Haddock 2

signatur2.0

Våt vind

Haddock är morgontrött. Det är helt ok. Han sover i sin bädd men kommer gärna upp i sängen runt sjutiden, han rullar då ihop sig precis bredvid mig och somnar om. Fast först är det morgonpussar. Emil försöker hålla undan Haddock men oftast vaknar jag och då kan inget hålla fast det lilla skäggtrollet (Haddock alltså). Ut måste han ju dock, skäggtrollet alltså, vare sig solen skiner eller vinden viner. Det är inte alltid lika kul att klä på sig ytterkläderna och gå promenader men det är skönt att komma ut, i alla fall nästa jämt. Vi bor i ett litet samhälle utanför en stor stad. När vi går på promenad så börjar vi hemma och går dit vi känner för. Ner till ån och skäller på änderna eller bort till elljusspåret och aktar oss för älgarna. Vi är inte riktigt överens om vem som ska skydda vem än, jag försöker säga till Haddock att eftersom jag är äldst och störst så går jag först, men Haddock menar att eftersom han kan skälla högst så ska han gå först och varna för hemskheterna som lurar runt hörnet. Denna första vecka på året har vi aktat oss för jägare och vildsvin, kalla åar och nosat på första snön.

Detta bildspel kräver JavaScript.

signatur2.0

Macroläge

Det börjar absolut bli ett macroläge jag gillar nu. Våren med alla underbara blommor är ju i princip här! Det är då jag kommer på varför jag fotograferar. Att ligga platt på mage i en liten vitsippsbacke och flytta mig lite lite för att hitta nya vinklar och skapa nya världar. Spännande! I lördags var mamma här och vi for till Plantagen och köpte med oss lite vår hem. Det suger i macrtarmen!

Detta bildspel kräver JavaScript.

It’s a small world

Jag älskar macrofotografering. Jag älskar att skapa en bokeh kring objektet. I vissa lägen kan man tycka att less is more men när jag fotograferar makro är det snarare tvärt om. Jag smattrar iväg en hel del bilder för att kunna hitta den där perfekta. Under vintern fotograferar jag knappt något macro alls så när jag ser trädgården spricka ut i vår så krälar jag runt. I år är andra året med egen trädgård vilket gör det mycket lättare. Igår låg jag på altanen och fotograferade regndroppar i gräset och på en krokus. Idag gjorde jag ett till försök men solen hann torka upp de flesta små dropparna. Håll till godo.

Detta bildspel kräver JavaScript.