I händerna 

  
För ungefär 16 år sen så var jag enormt skoltrött och inte alls sugen på att fortsätta skolan. Men så hamnade jag på ett gymnasium i Vänersborg och fick läsa teckenspråk. Det enda jag kunde när jag började var att bokstavera mitt namn (som ovan). Efter tre år så kunde jag så mycket mer och jag hade fått lära mig ett av de vackraste språken jag känner till. Ett språk med så mycket känsla och kärlek. Teckenspråk. Alla borde kunna säga åtminstone sitt namn så här kommer en länk till handalfabetet

  

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *