Två dagar i soffan kan få vem som helst att krevera. Idag var visserligen lilltrollet på dagis men jag bestämde mig för att luft är bra. Så jag öppnade altandörren och klev ut i vår 6×6 meter stora trädgård. Anledningen till detta är att 1) jag behövde luft, och 2) jag gräver där jag står. I höstas när vi var på Vårgårda naturfotofestival så lyssnade vi på några intressanta föreläsare där kontentan var att gräva där man står. Ihop med att jag idag läste följande inlägg på Moderskeppets blogg så passade det väldigt bra att öppna just altandörren och kliva ut i vår lilla lilla trädgård. På kameran idag hade jag monterat mitt leksaksobjektiv, Diana+ 38 mm super-wide. Det är ganska spännande. Man måste köra manuellt läge på kameran eftersom man inte kan ändra bländare. Linsen är av plast vilket betyder att det inte går att få skarpt (fast det vill man inte heller). Diana + 38 mm ger en drömkänsla till bilden. För att sammanfatta blogginlägget När övade du på ditt berättande senast? som jag läste på Moderskeppet så handlade det mer om att fotografera en berättelse snarare än att ta en bild och sen göra den till en berättelse. Anders Jensen som skrivit inlägget menar – och jag håller med – att nästa gång du går på en fotopromenad så leta inte efter den perfekta bilden, leta efter den berättelse du vill berätta. Vad man dock behöver ha i åtanke är att hur mycket jag än försöker berätta en berättelse med mina bilder så är det upp till betraktaren att ta in berättelsen.

Ge inte upp bara för att det känns svårare än att plåta blommor i vägkanten med olika bländare. Det är bara för att du övat så lite på berättardelen.
Andreas Jensen