New York, New York


En vecka i New York var ett bra val av semester, men vi kanske skulle gjort den när det inte var 32 grader varmt. Vi landade torsdag eftermiddag, trötta och sega. På vägen in öppnade sig himlen och en åskstorm drog in över stan. Vi funderade lite på hur blöta vi skulle bli, vi hade lämnat regnjackor och paraply hemma. När vi klev upp vid vår tubnelbanehållplats var himlen blå och solen sken. Alla tecken på storm var borta. Efter påfyllnaden av lägenhetens kylskåp och lite kvällsmat så slocknade vi ganska direkt.

På fredagsmorgonen vaknade vi tidigt. En konsekvens av att New York ligger 6 timmar efter Sverige. Nu råkar jag vara expert på sovmorgon så vi somnade om en stund innan vi åt frukost. På agendan stod Frihetsgudinnan och Ellis Island.


Häftig upplevelse att se denna kvinna på riktigt. Hon står där stolt och rak i ryggen. Ellis Island var också häftigt. Vi fick syn på att man kunde söka i deras register över immigranter och bestämde oss för att leta upp min mormors bröder som emigrerade till Chicago på 1920- och 1930-talet. Vi hittade John Ragnar Johnsson men inte brodern Sten. Lite häftigt att läsa hans namn där. John passerade dock aldrig via Ellis Island eftersom man från 1924 fick börja ansöka från sitt hemland. Innan 1924 fick dock alla immigranter som anlände med en 2:a-klassbiljett ta vägen via Ellis Island för läkarkoll och intervju. Folk som kunde köpa en 1:a-klassbiljett ansågs kunna försörja sig i det nya landet och slapp långa intervjuer på ett okänt språk. Efter båtturen tillbaka från Ellis Island drog vi hem för kvällsmat. Riktigt smidigt att hyra lägenhet.


På lördag åt vi frukost och tog oss ner på södra Manhattan, förbi börsen och vidare till Pier 11. Där tog vi East River Ferry till Brooklyn för att besöka en matmarknad. Smorgasburg i Williamsburg. Ett 100-tal matbås med olika typer av mat. Det luktade ruskigt gott och det var svårt att välja lunchställe. Emil åt en lobsterroll och jag åt pommes från Home Frite.


När maten var uppäten ville Emil besöka Brooklyn Brewery. Där blev det ett besök i puben och en guidad tur bland ölfaten. Intressant att få lyssna till folk som är riktigt hängivna och intresserade. Efter besöket tog vi oss från Brooklyn tillbaka till Manhattan. Vi knatade runt vid Union Square och tog oss upp till Flatiron, en byggnad som ser ut som plattan på ett strykjärn, ett högt sådant. Jag hade då sjukt ont i fötterna så vi åt på ett ställe som heter Eataly, god mat. Eftersom jag hade så ont i fötterna var skoaffär en bra grej, vi tog oss till Skecher och jag köpte riktigt sköna (och snygga) skor.

På söndagen schema stod MoMA, Modern Museum of Art. Vi var där ungefär vid öppning och gick rakt in. Vi köpte biljetterna online vilket var smidigt. Det är att rekommendera. (Vi köpte även biljetterna till Frihetsgudinnan/Ellis Island online vilket kortade kötiden med några minuter.) Som vanligt på museum så bjuds det på konst och konstigt. Det som var häftigast att se var Claude Monets målning Agapanthus. En mycket vacker målning som Emil ansåg bli för dyr om vi skulle ta med den hem. Jag hittade en liten kopia i MoMA’s designbutik som fick lov att komma med. När vi var klara med MoMA var det dags för lunch och något som vi satte upp på listan innan vi åkte var picknick i Central Park. Iväg till Whole Foods och handla lunchpicknick och vidare till Central Park. Whole Foods är bra för där finns mycket glutenfritt och på vissa butiker finns även goda nybakade desserter och bakverk. Mums! Central Park var en lugn oas, eller i alla fall lugnare än ute på gatorna. New York sover aldrig och dagtid är det galet mycket folk i rörelse. Det märks tydligt när man tar sig fram på gatorna.

På måndagen tog vi det lugnt på morgonen, vi har hela tiden vaknat tidigt men det är skönt att skrota i lägenheten innan vi ger oss ut för dagen. Just denna dag stod High Line och Chelsea Market på agendan. High Line är ett nedlagt järnvägsspår som gjorts om till park. Spåren finns kvar men runt om och över har man planterat växtlighet. Det var något lugnare att promenera längs High Line. På vissa platser finns caféer och bänkar är utplacerade utmed hela sträckan. Vi gick ett tag innan vi tog oss ner och hittade en Starbucks för kaffe. Första dagen i stan beställde jag en varm latte, den drack jag aldrig upp och fortsättningsvis beställdes bara kallt kaffe. Det är svårt att dricka annat än kallt när det är upp mot 34 grader. Till lunch blev det mexikanskt från Chelsea Market. Nöjd Emil och jag kan också erkänna att det var ruskigt gott trots att det var lite starkt. Sedan var tanken att vi skulle ta oss till Soho för shopping men vi tog en sväng förbi 9/11 Memorial innan. För snart 15 år sedan kraschade två flygplan in i World Trade Center 1 och 2, platsen rensades upp och man har nu gjort två installationer. Minnesmärket består av två stora hål, hålen efter husgrunderna för de två tornen. Runt hålen finns namnen på alla avlidna i de attackerna som skedde. I hålen rinner vatten. Trots bruset som pågår runt är det en lugn plats. De är oerhört svårt att förstå det som hände och hur det har sett ut innan det blev en park.

Efter en stund så tog vi oss ifrån lugnet och ner i tunnelbanesystemet. Det är ett märkligt system men det har varit ett bra sätt att ta sig runt. Vi tog oss till Soho och till Converse-butiken. Min favoritbutik, kanske inte just denna eftersom personalen var mer upptagna av att prata med varandra än med kunderna. Det blev ändå två par skor köpta innan vi trötta gick den korta biten hem. Fast vi hann inte hem innan jag upptäckte en skylt med ett M. M, inte som i McDonald’s utan M som i Magnum! När det är varmt ska man äta glass. Det blev en av de dyraste och godaste glassarna jag ätit. Det visade sig nämligen vara en Magnumbutik där du designar din egen magnumsmak. Mums! Jag valde minimarshmallows, chokladströssel och guldflagor och Emil valde hasselnöt, krokant och kaffe. Svår att äta men så gott!

IMG_8583

Vi hade gått hem tidigare för att vila oss inför kvällsfoto från Hoboken som ligger på New Jersey-sidan men efter ett tag hemma öppnade sig himlen och det började regna och åska. Vi blev måttligt sugna på en kvällstur. Istället gav vi oss av på kvällsshopping. Det blev en slips till Emil och en matchande klänning till mig. Nu kommer vi vara så fina på våra vänners bröllopet i augusti.

Tisdag morgon och sista morgonen i lägenheten. Hon som vi hyrt av kom hem den dagen så vi hade bokat hotell sista natten i New York. Vi packade väskorna, fick faktiskt med allt, och tog oss längre norrut på Manhattan. Vi hade bokat in oss på ett hotell i närheten av Grand Central Station. Vi lämnade väskorna och begav oss just till stationen. En vacker gammal byggnad där mycket står kvar från förr. Där hängde vi en stund och fotograferade och skulle just gå därifrån då jag upptäckte att min klocka dött. Så praktiskt att det låg en Apple Store inne på stationen, vi gick dit och fick en tid för test av klockan 40 minuter senare. Det blev lunch på Shake Shack innan vi fick hjälp med klockan. När allt var fixat gick vi till hotellet och fick vårt rum, la upp fötterna en timme innan vi gick till Empire State Building.

Galet högt upp. Ungefär som när vi var upp i Finance Tower i Shanghai, fast detta var dagstid och en annan världsdel. Det var coolt att gå omkring uppe på observationsdäck och se ut över Manhattan. Det finns många höga hus i den stan men de såg så små ut uppifrån Empire State. 86 våningar upp kom vi och man såg långt. Efter ett varv och en hel del foton tog vi hissen ner, valsades igenom souvernirshoppen och tog sedan tunnelbanan till Hoboken. Vi käkade middag och såg sedan månen gå upp över Manhattan.

Vi känner oss riktigt nöjda med besöket i New York och har sett det vi ville se och gjort det vi ville göra. Vi känner inte ett sug av att åka tillbaka utan vill hellre se annat men vi kan rekommendera ett besök i denna stad som aldrig sover.

img_5040

Skarpt läge

Idag började med en övning i bildanalys. Riktigt trevligt och nyttigt att tvinga sig att verkligen titta och se en bild. Efter en övningsbild fick vi analysera en kurskamrats bilder. Det blev en förmiddag med härliga analyser där ingen bad om ursäkt och alla gjorde sitt bästa i sin analys. Bästa analysen jag varit med om på väldigt länge. Efter bensträckare och lunch var det dags för genomgång av skärpa och vad den gör för bilden. Hur man kan skapa känsla och leda betraktaren med hjälp av skärpa eller avsaknad av skärpa. Sedan fick vi i uppgift att ta ett citat och inspireras av i tre bilder. Jag fann en dikt av Pontus Arvstrand.

 I luften, stora skaror av fåglar. Fåglarna tömmer luften, äter det som kommer i deras väg, insekter och luft.

Jag har en bildidé som jag hoppas kunna förverkliga men som inte var möjlig ikväll, den bildidén hör verkligen ihop med Pontus dikt. Istället lät jag mig inspireras av en rubrik i tidningen Fokus:

Skapa konflikt

img_5040

Kurs

Denna vecka har jag lämnat Haddock och Emil hemma och åkt med mamma på fotokurs på Öland. Fotografiskt berättande med Amelie Herbertsson. Inte riktigt vad vi hade föreställt oss men jag är hittills nöjd. Jag får utmana mig själv både i vad jag fotograferar och hur. Igår fick vi en uppgift som handlade om ljus, vi skulle fotografera i motljus, medljus, hårt sidoljus, mjukt sidoljus och blandljus. Vi skulle ta porträtt av varandra. Roligt men svårt!

Till idag hade vi en uppgift att gestalta en känsla i tre bilder. Jag valde att använda mig själv som modell. Vilken känsla känner du i bilderna?


Stockholm

I helgen som var åkte jag och mamma upp till Stockholm med målet att gå på teater. Vi skulle se Johan Rheborg gestalta Ove i ”En man som heter Ove”. En bok skriven av Fredrik Backman som tar upp livet och hur det kan se ut när man är helt lämnad ensam och egentligen bara vill dö men verkligheten knackar på dörren hela tiden i form av en vit skoda som kör i bostadsområdet där det egentligen är körförbud. Vi gick på teatern och den var helt fantastiskt underbar. 90 minuter har nog aldrig gått så snabbt som i lördags kväll. Se den! På lördagen promenerade vi runt i centrala stan och på söndagen åkte vi busstur och blev lite klokare på staden. Sedan satt vi på Kaffekoppen och drack varmt kaffe medan regnet strilade nedför rutan. Vacker stad även i regn. Om någon vecka är det dags igen för ett besök i huvudstaden. Får hoppas på fler regnvåta gränder och kanske lite mer moln med solen som skiner igenom.

150330_0021

 

2015-03-29 10.49.28-1

 

2015-03-29 12.42.13

 

2015-03-29 13.01.30-1

 

Min nya kärlek

2015-03-20 22.05.47-2

Min nya kärlek heter Rolleiflex. Det är en analog mellanformatskamera som jag testar just nu. Har fått möjlighet att låna den av en kille via ett forum på Facebook. Det har alla möjligheter att bli en långvarig kärlekshistoria. Vill testa några rullar till innan jag bestämmer mig, men oj. Kvadratiskt. Gedigen. Tänka innan exponering. Jag gillar’t! Här får ni ett smakprov från första rullen.

Lightroom

Denna helgen har fotoföreningen som jag är sekreterare i haft workshop i Lightroom med Patrik Larsson som kursledare. Jag gillar Lightroom. Måste erkänna att jag var motståndare från början och tyckte att det var fånigt men jag blev övertygad och nu säger jag samma till andra ”Byt till Lightroom!”. Det är enkelt, har inte alla de fina småverktyg som Photoshop har men det har allt man behöver. Eller i alla fall allt det jag behöver. Jag kan programmet ganska bra men ibland är det trevligt att gå på kurs och fylla på lite och att få lite guidad redigering. Jag tog med mig några bilder från USA-resan i april förra året. Bilder som har legat lite för nära för att få redigering men som jag nu var redo för. Det är skönt att kunna fråga någon annan när man kört fast, fråga vad man kan göra mer för att få den där umpfen i bilden.

Förra året var jag och Emil på vår bröllopsresa i USA. En resa vi sett fram emot och som vi först var tvungna att ställa in och skjuta på framtiden men som äntligen blev av i april 2014. Tre veckor spenderade vi i San Fransisco, Las Vegas, Grand Canyon, Antelope Canyon och Yosemite. Tre fantastiska veckor som vi njöt till fullo av. Tre veckor som jag kommer berätta mer om så häng kvar.

Idag får du ta del av mina två bilder från Antelope Canyon som jag redigerat idag.

140418_0620

140418_0601

IMG_8419.PNG

Första rullen – Holga 120CFN

Förra söndagen åkte vi ner till Falkenberg. Fördelen med Falkenberg är – förutom pappa, bror och syster – en lång strand som man kan springa runt på (tycker Haddock) och som man kan hitta trevliga saker att fotografera (tycker jag). Just denna dag hade jag två Holga i väskan, en med 120-film och en med 35-film. Igår framkallade jag 120-rullen här hemma. Första rullen jag framkallar själv sedan gymnasiet. Det var lite nervöst eftersom framkallningsvätskan var från sent 80-tal eller tidigt 90-tal och Holgan kan man inte alltid lita på att den håller tätt. Men bilder blev det! Fler användbara bilder än jag trodde. Dock behöver jag träna på det här med horisontlinje, den ska tydligen vara rak…

Kameror

Jag letar fortfarande efter mina filmrullar men vet inte var jag kan ha lagt dem. Antingen dyker de upp eller så har vi råkat slänga dem av misstag. Sånt som händer. Så medan jag väntar på nya rullar så tänkte jag presentera min samling av analoga kameror.

Den allra första kameran som jag fotograferade med var en Agfamatic, en sådan har jag inte än. Eller, jag har en fast den ligger på posten någonstans mellan England och hemma. Pappa hade en sådan, den var enkel att fotografera med. Den hade ingen blixt som kameror har nu utan den hade som en sockerbit man satte på ovansidan. Sockerbiten hade sedan fyra blixtar, den firade av en och roterade ett kvarts varv. Efter fyra bilder som behövde blixt så var sockerbiten slut och man fick använda en ny. Engångsblixtar typ.

Den första systemkameran jag fick var en Pentax MX med ett 40-80 mm objektiv, bländare 2,8-4. Det var pappas gamla systemkamera som jag fick ta över. Objektivet minns jag att jag fick i födelsedagspresent, det användes mycket. Det är fortfarande riktigt bra. Lite lurigt att ställa in skärpan med men trevligt objektiv. Kameran köpte pappa 1975, den följde med honom till Indien 1979. Efter denna Pentax så köpte jag en Pentax Z70 på en fotomässa i Jönköping runt 1999. Därefter övergav jag Pentax för en kort tid med Canon innan jag gick via en Canon Powershot (digital) till Pentax K100, min första digitala systemkamera.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Detta är en Minolta HI-MATIC F som kommer från morfar och mormor. Enligt Wikipedia kom kameran ut på marknaden 1972. Mamma och pappa köpte kameran till mormor när hon fyllde 60 år 1981. Den är helautomatisk, man ställer skärpan, kameran löser resten. Den har ett fast 33mm objektiv där man kan ställa ett ledtal för när man använder blixt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Den andra kameran från mormor och morfar är en Voigtländer VITO automatic I. Kameran byggdes i Tyskland under 60-talet och är en robust liten kamera. Den har ett fast 50mm-objektiv med bländarval från 2,8-22. Du kan även välja mellan tre slutartider 1/125, 1/60, 1/30 och B. Hur kameran kom till mormor och morfar vet jag inte men kan ta reda på, ska träffa morfar i veckan. Detta är en kamera som jag faktiskt inte testat ännu men jag borde göra det. Ska bara få tag på lite film först.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

I veckan blev jag även ägare till en Polaroid EE100 Land camera. Denna kamera är från slutet av 70-talet och ser helt ny ut. Tills man öppnar den och inser att batterierna har oxiderat. Operation rengöring kommer påbörjas under veckan. Efter att jag rengjort den ska film införskaffas och kameran ska provköras.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Holga är en kamera gjord i plast, de tillverkades från början i Kina (1982) som en kamera som alla skulle kunna ha råd med. 120-film var stort i Kina just då. Dock tog 35mm-film över marknaden snabbt då man importerade kameror från andra länder och Holgan var inte lika populär. Några år senare då kameran hade presenterats för utländska marknaden så började fotografer använda Holgan för mer konstnärlig fotografering. Eftersom kameran läcker ljus och skapar vinjettering så blev den populär igen. Jag äger två Holga; 120N och 120CFN. Den enda skillnaden mellan dessa är att 120CFN har en färgblixt (Colour Flash) med färgerna röd, gul, blå och vit. Båda kamerorna är gjorda för 120mm-film men i den svarta kameran sitter just nu en 35mm-film. Det finns färdiga bakstycken för att kunna sätta i sådan film men jag använder mig av skumgummi och gummiband för att använda 35mm-film. Det är lite trixigare och på baksidan sitter en tabell som talar om hur många hack jag ska dra filmen framåt. I den gula 120CFN sitter det en svart/vit rulle som är exponerad idag. Hoppas få tag på vätska så jag kan framkalla den i morgon.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Hogla hör till kategorin leksakskameror. Dit hör även min SuperSampler. Den har ingen avtryckarknapp utan ett snöre som man drar i. Kameran har 4 objektiv och den panorerar fyra bilder i två olika hastigheter, antingen 4 bilder på 2 sekunder eller 4 bilder på 0,2 sekunder. Det blir riktigt häftiga effekter. Detta är en kamera som jag har fått av en kille som äger en fotoaffär. Vi började snacka kameror och då sa han att han hade en liggande på lagret som ingen ville ha. Tackar!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Med så här många kameror så borde det bli i alla fall några bilder som går att visa. Det var bara det här med film…

IMG_8419.PNG

Analogt

När jag började fotografera för enades år sen (typ 25 år sen) så var det analogt som gällde. Ni vet kamera med filmrulle som man fick lämna in och titta på bilderna allt från 1-5 veckor efter att man tog dom. Jag gillade det. Speciellt när jag efter ett tag började framkalla själv. Att se bilderna växa fram i framkallningsbaden och att kunna styra känslan i bilden. När jag sedan köpte mig en digital systemkamera så lät jag det analoga ligga i garderoben. När jag bodde i England 2010 så plockade jag fram det igen och fann glädjen i den typen av bilder. Nu har jag utökat min samling med tre nya analoga kameror. Det gäller bara att hitta det där bra stället där jag lagt mina filmrullar…

IMG_8398.JPG

(null)

Nordens Ark

Idag fyller fina syster Elin år. Hon önskade att alla skulle åka till Nordens Ark. Vi passade dessutom på att fira mamma som fyllde år tidigare i januari. Extra kul var det eftersom halva skaran inte varit där. Det var lugnt i parken, få besökare och lugna djur.

Vi började med att dela ut paket till syster, hon fick ett enbensstativ, en termos och en plats på Oatmeals vårvandring i Åkulla. Därefter gick vi raskt till snöleoparderna för att se när de matades. Det visade sig vara dottern till vår vän Tom som berättade att dagens måltid var kanin och att snöleoparden lever i Asien, den kan hoppa 16 meter så man tjänar inget på att springa från en snöleopard.

Efter att snöleoparderna fått sin lunch så var vi också lite hungriga. Vi gick till Varghuset och fikade. Vi fick sällskap av en varg då och då, som tur var med ett glas mellan den och oss. Vackra djur som vi ska vara rädda om. Efter lunchen tittade vi på en järv som noga noga grävde ner sin mat. Vi knatade vidare tillbaka förbi snöleoparderna, passerade amurleoparderna, spanade in pilgrimsfalken som bjöd på en flygtur och berguven som surade högt uppe i ett hörn. Lodjuret vankade av och an liksom amurtigern Uri som Hjalmar döpte till Oskar av någon anledning. Målet var just tigern Oskar (aka Uri) som Hjalmar gärna ville ta en selfie med. Har du försökt ta en selfie med en vankande tiger? Det är svårt. Bildbevis finns.

Vi avslutade dagen på Bella Gästis i Hunnebostrand. Besök det stället om du råkar vara i närheten. God mat, trevlig personal och mysigt ställe. Bra slut på en härlig dag.

signatur2.0

Winter Wonderland

Två dagar i soffan kan få vem som helst att krevera. Idag var visserligen lilltrollet på dagis men jag bestämde mig för att luft är bra. Så jag öppnade altandörren och klev ut i vår 6×6 meter stora trädgård. Anledningen till detta är att 1) jag behövde luft, och 2) jag gräver där jag står. I höstas när vi var på Vårgårda naturfotofestival så lyssnade vi på några intressanta föreläsare där kontentan var att gräva där man står. Ihop med att jag idag läste följande inlägg på Moderskeppets blogg så passade det väldigt bra att öppna just altandörren och kliva ut i vår lilla lilla trädgård. På kameran idag hade jag monterat mitt leksaksobjektiv, Diana+ 38 mm super-wide. Det är ganska spännande. Man måste köra manuellt läge på kameran eftersom man inte kan ändra bländare. Linsen är av plast vilket betyder att det inte går att få skarpt (fast det vill man inte heller). Diana + 38 mm ger en drömkänsla till bilden. För att sammanfatta blogginlägget När övade du på ditt berättande senast? som jag läste på Moderskeppet så handlade det mer om att fotografera en berättelse snarare än att ta en bild och sen göra den till en berättelse. Anders Jensen som skrivit inlägget menar – och jag håller med – att nästa gång du går på en fotopromenad så leta inte efter den perfekta bilden, leta efter den berättelse du vill berätta. Vad man dock behöver ha i åtanke är att hur mycket jag än försöker berätta en berättelse med mina bilder så är det upp till betraktaren att ta in berättelsen.

Ge inte upp bara för att det känns svårare än att plåta blommor i vägkanten med olika bländare. Det är bara för att du övat så lite på berättardelen.
Andreas Jensen

150130_0034

150130_0022

 

150130_0020

signatur2.0