Snökul

Snön föll igår över Lindome. Ja över hela Göteborg. Det resulterade naturligtvis i inställda spårvagnar och försenade bussar och pendeltåg. Jag var visserligen ute en sväng med bilen men annars höll vi oss inne. Idag däremot har solen strålat från en klarblå himmel. Luften har varit krispigt kylig och barn och vuxna har åkt pulka nerför kyrkbacken hela dagen. Det är något magiskt med snö och människor. Man blir som barn på nytt, eller kanske plockar fram det barn som man faktiskt bär med sig alltid. Vi har städat, fikat med Jonas och Filip och – så klart – lekt i snön.

Haddock1_blogg Haddock2_blogg

Lek och oskärpa

Det går nog inte att få skarpa bilder på en Haddock som leker och har så otroligt kul att man inte hinner stå stilla. Vi har en hundrastgård precis där vi bor. Praktiskt tycker jag eftersom vi bor i radhus och trädgården är av begränsad storlek. Praktiskt också för att man kan träna på en större yta med staket och grind. I går var jag på My Dog som är en stor hundutställning med tillhörande shoppingyta. Jag köpte en boll med snöre. Inte så stor så den får plats i Haddocks mun och praktiskt med snöre så man kan dingla den framför honom för att avleda uppmärksamheten. Vi hade kul med bollen idag.

Haddock 2

signatur2.0

Våt vind

Haddock är morgontrött. Det är helt ok. Han sover i sin bädd men kommer gärna upp i sängen runt sjutiden, han rullar då ihop sig precis bredvid mig och somnar om. Fast först är det morgonpussar. Emil försöker hålla undan Haddock men oftast vaknar jag och då kan inget hålla fast det lilla skäggtrollet (Haddock alltså). Ut måste han ju dock, skäggtrollet alltså, vare sig solen skiner eller vinden viner. Det är inte alltid lika kul att klä på sig ytterkläderna och gå promenader men det är skönt att komma ut, i alla fall nästa jämt. Vi bor i ett litet samhälle utanför en stor stad. När vi går på promenad så börjar vi hemma och går dit vi känner för. Ner till ån och skäller på änderna eller bort till elljusspåret och aktar oss för älgarna. Vi är inte riktigt överens om vem som ska skydda vem än, jag försöker säga till Haddock att eftersom jag är äldst och störst så går jag först, men Haddock menar att eftersom han kan skälla högst så ska han gå först och varna för hemskheterna som lurar runt hörnet. Denna första vecka på året har vi aktat oss för jägare och vildsvin, kalla åar och nosat på första snön.

Detta bildspel kräver JavaScript.

signatur2.0

Livet med Haddock

2014 gick inte i fotografins tecken. Visst luftade jag kameran då och då och använde Instagram för att förmedla mig men jag fotograferade inte med något mål eller mening. Mr Gingerbreadman följde mig under en period men fantasin sinade och inläggen kom allt mer sällan. Under december pratade jag och mamma mycket om fotografera och att utvecklas inom sitt fotograferande. Vi kom fram till att vi ska genomföra var sitt projekt under 2015. Mitt projekt kommer gå under rubriken Livet med Haddock.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Den underbart rara lilla valpen som snubblade in i mitt och Emils hjärta i somras. Den lilla valpen som Emil absolut ville döpa till Haddock. Tanken är att varje vecka publicera en eller fler bilder på bloggen från våra små och stora äventyr ihop. Jag fascineras av vardagliga ting och att kunna dokumentera dessa både i bild och i ord.

Mammas projekt går under namnet Min skog, inspirationen till projektet har hon fått från Mats Andersson som fotograferar skogen och utelämnar mycket åt betraktaren.

På återseende.

Macroläge

Det börjar absolut bli ett macroläge jag gillar nu. Våren med alla underbara blommor är ju i princip här! Det är då jag kommer på varför jag fotograferar. Att ligga platt på mage i en liten vitsippsbacke och flytta mig lite lite för att hitta nya vinklar och skapa nya världar. Spännande! I lördags var mamma här och vi for till Plantagen och köpte med oss lite vår hem. Det suger i macrtarmen!

Detta bildspel kräver JavaScript.

It’s a small world

Jag älskar macrofotografering. Jag älskar att skapa en bokeh kring objektet. I vissa lägen kan man tycka att less is more men när jag fotograferar makro är det snarare tvärt om. Jag smattrar iväg en hel del bilder för att kunna hitta den där perfekta. Under vintern fotograferar jag knappt något macro alls så när jag ser trädgården spricka ut i vår så krälar jag runt. I år är andra året med egen trädgård vilket gör det mycket lättare. Igår låg jag på altanen och fotograferade regndroppar i gräset och på en krokus. Idag gjorde jag ett till försök men solen hann torka upp de flesta små dropparna. Håll till godo.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Att utvecklas som fotograf

Jag gillar inte instruktionsböcker men jag gillar handböcker. Ibland kan jag fastna i handboken snarare än att gå ut och prova själv. Det finns något rofyllt med att läsa handböcker och titta i fotoböcker, man drömmer sig bort till sin perfekta bild eller finner ett projekt man skulle vilja göra. (Jag har dock projektförbud i ett halvår, förutom mr Gingerbreadman som finns att följa på Instagram. Alla projekt får därför vänta till hösten, men jag skriver upp för att komma ihåg.) Så tillbaka till handboken som just nu läses flitigt; Bättre bilder/ Streetfoto av Eric Kim. En bok jag köpte i somras när vi var på Neva books. Det är en lättläst bok som är uppdelad i korta kapitel och kontentan av boken är att ut och skjut och testa dig fram.

Jag har funderat lite kring det här med att ”hitta sin stil”. Jag vill gotta ner mig i fotografering snarare än någon speciell genre. Jag gillar verkligen landskapsfoto, ut i naturen och hitta de små detaljerna eller stora vyerna. Jag älskar macro, ligga i en liten vitsippsbacke och hitta rätt bokeh. Jag påstår själv att jag inte kan fotografera streetfoto men kanske är det mer att jag behöver ändra tankebanan. Klart jag kan ut och fotografera på stan, men när det handlar om att fånga en situation med människor så blir jag blyg och backar ur. En kille jag mötte i lördags utryckte det bra:

”Det är jobbigt att fotografera gatufoto när man är konflikträdd”.

Precis så känner jag. Eric skriver då i boken, vad är det värsta som kan hända? Enklast att möta ilska med är ett stort leende och om det fortfarande är stop så visa att du tar bort bilden och att den inte finns kvar. Eller så kan man använda några av hans färdiga citat t ex ”Ursäkta mig, jag vet att det här låter konstigt, men får jag ta en bild av dig?” eller ”Jag är fotostudent som fotograferar intressanta människor på stan. Jag blev helt fascinerad av dig.” Det sistnämnda ett citat jag kommer använda mig av snart för jag ska nämligen bli fotostudent. I mitten av mars ska jag gå en kurs på Medborgarskolan här i Göteborg som heter Fotoklubben, en kurs med syftet att utveckla vårt bildseende och bildskapande. Jag ser fram emot det. Till dess får ni njuta av mina försök till gatufoto. (Jag vet jag borde träna på att stå upp för vad jag kan, men är lite blyg än.)

Detta bildspel kräver JavaScript.