Haddock är morgontrött. Det är helt ok. Han sover i sin bädd men kommer gärna upp i sängen runt sjutiden, han rullar då ihop sig precis bredvid mig och somnar om. Fast först är det morgonpussar. Emil försöker hålla undan Haddock men oftast vaknar jag och då kan inget hålla fast det lilla skäggtrollet (Haddock alltså). Ut måste han ju dock, skäggtrollet alltså, vare sig solen skiner eller vinden viner. Det är inte alltid lika kul att klä på sig ytterkläderna och gå promenader men det är skönt att komma ut, i alla fall nästa jämt. Vi bor i ett litet samhälle utanför en stor stad. När vi går på promenad så börjar vi hemma och går dit vi känner för. Ner till ån och skäller på änderna eller bort till elljusspåret och aktar oss för älgarna. Vi är inte riktigt överens om vem som ska skydda vem än, jag försöker säga till Haddock att eftersom jag är äldst och störst så går jag först, men Haddock menar att eftersom han kan skälla högst så ska han gå först och varna för hemskheterna som lurar runt hörnet. Denna första vecka på året har vi aktat oss för jägare och vildsvin, kalla åar och nosat på första snön.
Pingback: Skogen och havet | monica fredin